Svenska Freds syn på stridsflygplan till Indien

Sedan jag publicerat ”Del 2 av Stridsflygplan till Indien” gick det bara några timmar så dök Svenska Freds ordförande Anna Ek upp med ett svar

Hon delar uppenbarligen mitt intresse för konfliktrisker mellan demokratier och icke-demokratier och av vad hon skriver förstår man att hon anser att en sådan konfliktrisk kan föreligga mellan Indien och kringliggande stater. Hon anser dock att konfliktrisken inte minskar med uppgradering av försvarsförmågor. Gränsande till Indien ligger Bangladesh, Kina, Sri Lanka och Pakistan, i närområdet i övrigt Afghanistan, Bhutan och Burma/Myanmar. Bhutan kanske vi kan bortse från men övriga länder har knappast gjort sig kända vare sig för stabilitet eller demokratiskt styre. I historisk närtid har öppna konflikter funnits mellan Pakistan och Indien men även inom Pakistan då det s k Östpakistan bröt sig loss och bildade Bangladesh. Hur det ligger till i närbelägna Afghanistan är ju välkänt liksom att Pakistanska gränsområden mot Afghanistan går sin egen väg på sätt som Pakistans regering inte har kontroll över. I Sri Lanka verkar regeringen för närvarande ha visst övertag över De Tamilska Tigrarna men är detta slutet på konflikten?

Så här skriver Anna Ek: ”Skulle en utebliven uppgradering (av indiska flygvapnet) skapa mer stabilitet? Tja, definitivt om man istället väljer att satsa de resurserna på andra förtroendeskapande åtgärder, som till exempel hälsa eller sanitet till den egna befolkningen.”  Om vi nu är överens om att vi behandlar frågan om modernisering av Indiens flygvapen förstår jag inte vad Anna skriver. Hade vi behandlat frågan om hur världens samtliga länder, eller kanske frågan om alla länder i Asien, så hade det varit enkelt att förstå Annas argument. Mänskligheten bör satsa sina resurser på att förbättra hälsa och sanitet för den egna befolkningen. Och vad menar Anna med ”förtroendeskapande åtgärder”? Skulle långvarig fred mellan Pakistan och Indien skapas genom att Indien avstår från modernisering av sitt försvar och i stället lägger pengarna till att öka takten i sin hälso- och sanitetsupprustning?

Visst är det så att det inte enbart är Indien som i den takt ekonomin tillåter moderniserar sitt försvar. Visst kommer Kina och Pakistan att hålla sina försvarsmakter moderna. Idén med försvar är ju att det skall vara ett verktyg för att backa upp landets säkerhetspolitik. Polen hade världens bästa kavalleri när Hitler beordrade sina pansarstyrkor över gränsen. Visst hade det hjälpt polska motståndsmän om Warszawas kloaksystem varit mer omfattande men bara därför att det var i kloaksystemet de kunde agera och förflytta sig när tyska armén efter nästan negligerbart motstånd intagit staden. Förtroendeskapande åtgärder – hälsa och sanitet? Det som givit Europa dess  i historisk tid längsta fredsperiod är maktbalans, inget annat. Maktbalansen rubbades först när USA kapprustat Sovjetunionen till konkurs vilket i mina ögon inte ställt Europa i en helt ofarlig situation.

All legal vapenhandel är en affär mellan statsledningar i första hand och endast i andra hand mellan industri och försvarsledning. Det främsta villkoret som en säljande stat bör ställa är att saluvaran inte skall transiteras till tredje part (vilket dock ibland sker med eller utan säljarstatens samförstånd).
I övrigt brukar säljarstaten ställa en rad villkor som dock sällan kommer utanför respektive länders högsta politiska ledning. Därför kan vi inte ha annat än gissningar så frågan jag ställde har bara gissade svar: ”vilket säljarland skulle politiskt sett skapa en bindning och polarisering av indisk utrikespolitik som bidrog till ökad spänning i området och vilket säljarland skulle medföra den minsta risken för politisk styrning?”
Anna svarar: ”Låt oss säga att ett land säljer stridsflyg till Indien utan några som helst politiska krav i någon form. Men det hindrar inte i sig självt att Indien sen väljer att göra precis vad de vill med stridsflygen. Och det är dessa konsekvenser som man som säljarland måste ta ansvar för.”
Vad Anna inte inser är att det nog vore lite förmätet av t ex Sverige att påta sig ett ”ansvar” för vad ett av världens största demokratier använder sina resurser till. Inklusive sitt flygvapen.
Av vad jag hittills sett verkar Svenska Freds till stor del bestå av människor vars högra hjärnhalva är dominant och Anna Ek förefaller vara en god representant för sin organisation. Observera att jag inte lägger något som helst nedsättande i detta, kanske jag t o m känner mig lite avundssjuk över att min vänstra hjärnhalva är så dominerande.

What makes Svenska Freds tick is their right brain hemispere?

Del 2 av stridsflygplan till Indien

Den 20 februari fick jag följande mail:

Från: anna.ek@svenskafreds.se
Hej!
Vad kul att du kommentrat på bloggen! Absolut – jag ska svara på dina frågor. Har dock just landat efter en oplanerat lång hemresa. Återkommer! Ska kika på din blogg också.

Trevlig helg!

Anna
Anna Ek
Ordförande / President
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen /

Jag skickade följande svar 2 mars för att påminna:
Hej Anna!
Jag ser fram mot det, hoppas du snart kommer över jetlaggen
Bosse H

Sedan dess har jag inte fått ett enda ord vare sig till min privata mail eller som kommentar till bloggen. I skrivande stund är det den 11 mars.
Kanske kom min fråga lite överraskande för Anna och hon ännu inte fått sin organisation enad kring någon uppfattning – det är ju inte hennes privata uppfattning som är intressant.
Följande står att läsa på Svenska Freds hemsida: ”

Den 10-12 februari anordnar Svenska Freds tillsammans med organisationerna Control Arms Foundation of India, Fedina och Christ University i Bangalore tre dagar av möten, workshops, demonstrationer och konferens på temat nedrustning för utveckling. Evenemanget arrangeras samtidigt som, och i protest mot, flygvapenmässan Aero India, där bl.a. Sverige finns representerade för att säkra en försäljning av 126 st Jas Gripen-plan till Indien.”

Nog vore det intressant att få veta slutsatser som kom ut av konferens och utställningsbesök? Eftersom Anna själv var på plats är hon väl den rätta att svara – i alla fall ge en kort sammanfattning.
I övrigt ges på Sv F hemsida endast viss statistik om hur många fattiga som finns i Indien och liknande uppgifter. Ingen diskussion om Indien behöver ett försvar för att skydda sin hittills mycket lyckade marsch mot välstånd och demokrati. Skydd från länder i Indiens omgivning som icke är demokratier och som har slagit in på vägar som inte visat sig resultera i ökat välstånd eller i ökad demokrati.
Sv Freds är motståndare till vapenexport. Varför skall länder utan egen vapenindustri tvingas till att lägga enorma resurser på att på egen hand bygga upp exempelvis en flygindustri? Vore det inte bättre om Indien kunde lägga resurserna att bygga egna flygplan på att förbättra villkoren för landets fattiga? Självfallet vore det bäst om hela försvarskostnaden kunde läggas på t ex socialförsäkringar och sjukvård, men vad skulle hända med Indiens säkerhetspolitik utan uppbackning från ett starkt försvar?
Jag är besviken på att Svenska Freds inte ställer upp på en dialog, inte ställer upp på att deklarera en åsikt och motivera den. Jag trodde även att någon av Sv F medlemmar skulle höra av sig till min blogg. De kanske inte läser Annas blogg Fredsfabriken? Hur som helst, jag önskar Indien all lycka i det fortsatta arbetet med att modernisera sitt fantastiska land och folk och jag hoppas av hela mitt hjärta att de får i fred ägna sig åt denna utveckling.

Stridsflygplan till Indien

Svenska Freds ordförande Anna Ek har nyss startat en blogg benämnd ”Fredsfabriken”. Ett tidigt inslag handlar om Anna som tillsammans med medarbetaren Linda befinner sig på konferens i Bangalore, Indien.

Att jag bloggar om detta beror på att hon i sin redovisning sköt in passusen:  ”Samtidigt som vår konferens hålls kommer världens fjärde största flygvapenmässa, Aero India, att gå av stapeln (11-15/2). Mässans stora fokus ligger på vad som kallats århundradets flygvapenaffär – en order värd 10 miljarder dollar, där svenska Saab och JAS 39 Gripen utgör en av huvudkonkurrenterna” samt en del kommentarer om hur reklam för de olika flygplantyperna, som ställs ut på mässan, präglar staden. Annas nyöppnade blogg gav mig ett utmärkt tillfälle att ställa några frågor till henne angående hennes syn på Indiens planerade flygplanköp och framför allt få motiv till hennes inställning. Jag kopierar in hela mitt inlägg.

I väntan på att Anna Ek skall hinna formulera ett svar så publicerar jag detta i hopp om att även andra skall hitta hit och diskutera frågorna kring Indiens planerade flygplanköp.